När jag var ung, detta var på sjuttiotalet någon gång jag var nog tolv eller tretton år, var det superinne med så kallade ”piratbyxor”. Aldrig trodde jag att jag skulle få läsa ”arbetsshorts och piratbyxor” i en och samma mening. Jag trodde att detta var ett mode som möjligtvis skulle återkomma i form av så kallade ”capri-byxor” hos äldre kvinnor, men som arbetsbyxor hade jag inte räknat med. Men det finns så väldigt många olika typer och modeller och material i arbetskläder nu för tiden. Det är en bransch som verkligen har utvecklats, om jag jämför när jag själv jobbade på lager och hade herrbyxor på mig för att det inte fanns några modeller för kvinnor då.
När kom piratbyxan?
När blev det inne och aktuellt för kvinnorna att visa anklarna i form av ett par kortare byxor? Det kan tyckas löjligt att inte få bära byxor, men i slutet av 1800-talet var det en omöjlighet för kvinnor att få bära byxor eller ens få visa ett uns av benen under kjolen. Då var det definitivt ingen självklarhet att få klä sig som man vill. Sedan hände det något i utvecklingen och under 1930-talet kunde kvinnorna plötsligt få möjlighet att ta på sig ett par långbyxor. En person framförallt har haft stor betydelse för denna ”revolution” och det var Amelia Earhart som 1937 flög helt ensam över Atlanten. Många modemedvetna kvinnor hade henne som förebild, också för att hon representerade en stark kvinna som skalat av en del av det förväntade feminina.
Piratbyxor som mode
Flera kvinnor var intresserade av att bära byxor, men inte alla ville helt släppa kvinnligheten och släta ut gränsen mellan man och kvinna för mycket. Därför blev det populärt med att göra något kortare byxor, som sensuellt visade lite av benen men samtidigt gav ett välklätt utseende. Plötsligt var piratbyxan högsta mode! Den har också kallats för ”capribyxa” när Pucci 1952 lanserade modet som uppkallades efter en populär semesterort – Capri. De kallas även piratbyxor eftersom pirater i 50-talsfilmer alltid bar avklippta byxor.